Förklara osäkerhet utan att tappa slutsatsen

Förklara osäkerhet utan att tappa slutsatsen

Du ska sammanfatta riskunderlaget om stolen. En del av händelseförloppet är tekniskt undersökt, men det är oklart hur ofta situationen uppstår. En version av texten låter helt säker. En annan är så full av förbehåll att läsaren inte förstår vad du bedömer. Hur hittar du en tydligare form?

Dela upp osäkerheten efter vad den gäller. Det kan vara produktens identitet, den möjliga skademekanismen, skadans allvar eller hur ofta användaren exponeras. En allmän formulering om osäkert underlag hjälper sällan läsaren att förstå vilken del av resonemanget som kan förändras.

Artikel tre i GPSR beskriver risk genom kombinationen av sannolikheten för att en fara orsakar skada och skadans allvar. Artikel sex tar upp aspekter att beakta vid säkerhetsbedömningen. De bestämmelserna gör det relevant att hålla olika delar av underlaget synliga. De ger inte stöd för att hitta på numeriska sannolikheter när uppgifterna saknas.

Anta att det är väl dokumenterat att ett visst handgrepp kan öppna låset, medan det saknas tillförlitliga uppgifter om hur ofta handgreppet förekommer. Skriv då vad undersökningen visar och vad den inte visar. Därefter behöver du bedöma varför den aktuella användningssituationen är relevant. Hoppa inte direkt från osäker frekvens till vare sig obetydlig eller hög risk.

Pröva en känslighetsfråga: om antagandet om användningen ändras, vilken del av bedömningen påverkas? Om slutsatsen är densamma under flera rimliga alternativ kan du förklara det. Om den vilar helt på ett osäkert antagande behöver just den beroendepunkten bli tydlig.

Detta är ett pedagogiskt sätt att granska resonemang. Det ersätter inte en beslutad riskbedömningsmetod, krav på utredning eller den rättsliga prövningen av en åtgärd. Var särskilt försiktig med formuleringar som låter som generella beviskrav. Sådana frågor behöver kontrolleras i sitt rättsliga sammanhang.

Skriv nu en kort sammanfattning i tre delar. Först vad underlaget ger stöd för. Sedan vilken osäkerhet som återstår. Till sist hur den osäkerheten påverkar din bedömning eller behovet av komplettering. Låt varje del säga något annat.

En tydlig slutsats behöver inte låtsas att allt är känt. Den behöver göra det möjligt att se vad som bär bedömningen, var den är känslig och vilka nya uppgifter som skulle motivera en omprövning.