EU:s Digital Services Act artikel för artikel

Mellantjänst (intermediary service)

En tjänst i informationssamhället som huvudsakligen består i att överföra, lagra eller tillhandahålla information som tillhandahålls av en användare (t.ex. internetaccess, molnlagring, sociala medier, marknadsplatser).

Mere conduit

En typ av mellantjänst där leverantören endast överför information i ett kommunikationsnät eller ger tillgång till ett sådant nät, utan att initiera överföringen eller välja mottagare/innehåll (t.ex. internetoperatörer).

Hosting‑tjänst

En mellantjänst som lagrar information som tillhandahålls av användare på begäran av dessa (t.ex. molntjänster, sociala medier, plattformar där användare laddar upp innehåll).

Onlineplattform

En särskild typ av hosting‑tjänst som på begäran av en användare lagrar och sprider information till allmänheten (t.ex. sociala nätverk, videoplattformar, online‑marknadsplatser).

VLOP/VLOSE

Very Large Online Platforms / Very Large Online Search Engines – mycket stora plattformar eller sökmotorer som når ett mycket stort antal användare i EU och därför har särskilda skyldigheter enligt DSA.

Notice-and-action‑mekanism

En process där användare kan anmäla ("notice") olagligt innehåll och där plattformen måste vidta åtgärder ("action"), t.ex. ta bort eller begränsa innehållet och informera berörd användare.

Syftet med DSA (artikel 1)

Att skapa en säker, förutsägbar och pålitlig digital miljö, samtidigt som den inre marknaden för digitala tjänster fungerar effektivt och harmoniserat inom EU.

Tillämpningsområde (artikel 2) – huvudidé

DSA gäller för förmedlingstjänster som tillhandahålls till mottagare i EU, även om leverantören är etablerad utanför EU, om det finns en betydande koppling till EU.

Mottagare av tjänsten

Varje fysisk eller juridisk person som använder en förmedlingstjänst, särskilt för att söka eller göra information tillgänglig.

Förmedlingstjänst (intermediary service)

En tjänst som består av ren vidarebefordran (mere conduit), caching eller hosting av information på begäran av en användare.

Onlineplattform

En värdtjänst som på begäran av en användare lagrar och sprider information till allmänheten, t.ex. sociala medier eller offentliga marknadsplatser.

Förbud mot allmän övervakningsskyldighet

Medlemsstaterna får inte kräva att leverantörer generellt övervakar allt användarinnehåll, men kan kräva specifika åtgärder (t.ex. notice‑and‑action).

Ren vidarebefordran (mere conduit)

En förmedlingstjänst som enbart överför information i ett kommunikationsnät, utan att initiera överföringen, välja mottagare eller ändra informationen. Regleras i artikel 13 DSA och omfattas av ansvarsbegränsning om villkoren uppfylls.

Caching

Automatisk, mellanliggande och tillfällig lagring av information i syfte att effektivisera vidare överföring. Regleras i artikel 14 DSA. Ansvarsfrihet gäller om lagringen är tekniskt betingad, informationen inte ändras och leverantören agerar skyndsamt när ursprungsinnehållet tas bort eller blockeras.

Värdtjänst (hosting)

En tjänst som lagrar information som tillhandahålls av en användare och gör den tillgänglig. Regleras i artikel 15 DSA. Ansvarsbegränsning gäller om leverantören saknar faktisk kännedom om olagligt innehåll och agerar skyndsamt när sådan kännedom uppkommer.

Faktisk kännedom

Konkreta, specifika uppgifter om ett visst olagligt innehåll eller en viss olaglig aktivitet (t.ex. genom en tydlig anmälan eller ett myndighetsbeslut). Utlöser skyldighet att agera skyndsamt för att behålla ansvarsbegränsningen.

Generell kännedom

Allmän insikt om att det kan finnas olagligt innehåll på en tjänst. Räcker inte i sig för att ansvarsbegränsningen ska bortfalla, men motiverar riskhanteringsåtgärder.

Förbud mot allmän övervakningsskyldighet

Princip i artikel 18 DSA som förbjuder att förmedlingstjänster åläggs en skyldighet att generellt övervaka all information de överför eller lagrar, eller att aktivt söka efter all möjlig olaglig aktivitet. Tillåter dock riktade, specifika ålägganden.

Kontaktpunkt (art. 19)

En särskilt angiven kanal (t.ex. e‑post, portal) där myndigheter respektive användare kan kontakta leverantören av en förmedlingstjänst. Ska vara lätt att hitta och stabil över tid.

Rättslig företrädare (art. 20)

En fysisk eller juridisk person etablerad i EU som agerar formell mottagare av myndighetskontakter för en leverantör som saknar etablering i EU men riktar tjänster till EU‑användare.

Transparens i villkor (art. 21)

Kravet att allmänna villkor ska vara klara, begripliga och redovisa bl.a. förbjudet innehåll, moderationsmetoder och kriterier för åtgärder mot innehåll och konton.

Transparensrapport (art. 22)

En offentlig rapport, minst årligen, som beskriver hur leverantören modererar innehåll: antal anmälningar, vidtagna åtgärder, användning av automatiserade verktyg m.m.

Databevarande för spårbarhet (art. 23)

Skyldighet att under begränsad tid spara relevanta uppgifter kopplade till moderationsbeslut, så att åtgärder kan granskas och vid behov kopplas till ansvariga användare.

Samarbetsskyldighet (art. 24)

Plikt att lojalt samarbeta med behöriga myndigheter, bl.a. genom att följa lagliga förelägganden och lämna information, med respekt för grundläggande rättigheter och dataskydd.

Notice-and-action-system (artikel 25)

Ett system där användare kan anmäla (notice) påstått olagligt innehåll och där värdtjänsten bedömer och vidtar åtgärder (action), med vissa minimikrav på formulär, bekräftelse och hantering.

Faktisk kännedom (kopplat till artikel 18 och 25)

När en värdtjänst får en tillräckligt detaljerad och korrekt anmälan om olagligt innehåll anses den ha faktisk kännedom och måste agera skyndsamt för att behålla sin ansvarsbegränsning.

Motiveringsskyldighet (artikel 26)

Kravet att informera berörda användare om varför innehåll eller konton tas bort eller begränsas, inklusive vilken åtgärd som vidtas, vilket innehåll det gäller, rättslig/avtalsmässig grund och en kort faktamotivering.

Intern klagomålsmekanism (artikel 27)

Ett system där användare kan överklaga modereringsbeslut och få en ny, oberoende prövning inom rimlig tid, med motiverat beslut.

Upprepade överträdelser (artikel 28)

När en användare återkommande publicerar olagligt eller regelstridigt innehåll. Plattformen får införa proportionerliga åtgärder, som tillfällig eller permanent avstängning, om detta tydligt framgår av villkoren.

Missbruk av anmälningssystem (artikel 29)

Systematiskt och uppenbart ogrundat användande av anmälningsfunktionen, t.ex. massanmälningar för att skada konkurrenter. Plattformen får begränsa möjligheten att anmäla på ett proportionerligt sätt.

Onlineplattform (DSA)

En värdtjänst som, på begäran av en användare, lagrar och sprider information till andra användare. Exempel: sociala medier, marknadsplatser, appbutiker.

Internt klagomålshanteringssystem (artikel 34)

Ett kostnadsfritt, lättillgängligt system där användare kan överklaga plattformens beslut om t.ex. borttagning av innehåll eller avstängning av konton.

Utomrättslig tvistlösning (artikel 35)

Möjlighet för användare att få tvister med plattformen prövade av ett certifierat tvistlösningsorgan, utan att gå till domstol direkt.

Betrodd anmälare (artikel 36)

En aktör utsedd av den nationella digitala samordnaren (t.ex. PTS i Sverige) som får sina anmälningar om olagligt innehåll prioriterat behandlade av plattformen.

Spårbarhet av handlare (artikel 38)

Krav på att plattformar som möjliggör konsumenttransaktioner samlar in och i rimlig mån verifierar centrala uppgifter om handlare ("know your business customer").

"Notice to traders" (artikel 40)

Informationsmeddelande till handlare när plattformen tar ned deras innehåll eller begränsar deras verksamhet, inklusive skäl och information om klagomöjligheter.

VLOP (Very Large Online Platform)

Onlineplattform med minst 45 miljoner månatliga aktiva mottagare i EU, formellt utsedd av Europeiska kommissionen, och därmed underkastad särskilda skyldigheter i DSA kapitel III avsnitt 5.

VLOSE (Very Large Online Search Engine)

Onlinesökmotor med minst 45 miljoner månatliga aktiva mottagare i EU, utsedd av Europeiska kommissionen och omfattad av samma typ av förstärkta skyldigheter som VLOP.

Systemisk risk

En risk som påverkar samhället i stort, t.ex. grundläggande rättigheter, demokratiska processer, folkhälsa eller säkerhet, snarare än enbart enskilda användare.

Årlig riskbedömning (art. 44–45)

En återkommande, dokumenterad analys som VLOP/VLOSE måste göra av hur deras tjänster bidrar till systemiska risker, inklusive effekter av algoritmer och designval.

Riskreducerande åtgärder (art. 46)

Rimliga, proportionerliga och effektiva åtgärder som VLOP/VLOSE måste vidta för att minska identifierade systemiska risker, t.ex. ändringar i algoritmer, moderering, användarverktyg.

Krishanteringsmekanism (art. 47)

Ett särskilt förfarande där kommissionen kan kräva att VLOP/VLOSE vidtar tidsbegränsade, proportionerliga åtgärder vid allvarliga kriser, t.ex. pandemier eller krig.

Transparensrapport (art. 53)

En offentlig rapport som förmedlingstjänster, särskilt onlineplattformar och VLOP/VLOSE, måste publicera regelbundet. Innehåller bl.a. data om hantering av olagligt innehåll, klagomål, användning av automatiserade verktyg och vidtagna åtgärder.

Digital Services Coordinator (DSC)

Den nationella tillsynsmyndighet som varje EU‑medlemsstat måste utse enligt DSA. Ansvarar för tillsyn över DSA inom landet och deltar i EU‑omfattande informationsdelningssystem.

Dataåtkomst för myndigheter (art. 58)

Rätt för behöriga myndigheter att begära nödvändiga data från plattformar för att kontrollera efterlevnad av DSA, med hänsyn till dataskydd och affärshemligheter.

Dataåtkomst för forskare (art. 59–60)

Mekanism som ger kvalificerade, oberoende forskare tillgång till data från särskilt VLOP/VLOSE för att studera systemiska risker och samhällseffekter av digitala tjänster.

Kodex för uppförande (art. 61)

Frivilligt, men av EU uppmuntrat, regelverk som branschaktörer kan anta för att konkretisera hur de ska uppfylla DSA:s krav, t.ex. kring desinformation eller skydd av minderåriga.

Standarder (art. 62)

Tekniska specifikationer, ofta framtagna av europeiska standardiseringsorgan, som kan användas för att harmonisera hur DSA:s krav genomförs i praktiken (t.ex. format för transparensdata).

Digital Services Coordinator (DSC)

Nationell huvudmyndighet enligt DSA (art. 68–71) som samordnar tillsyn, fungerar som kontaktpunkt mot EU‑nivån och kan utöva tillsyns‑ och sanktionsbefogenheter.

Europeiska nämnden för digitala tjänster

EU‑nätverk av DSC:er (art. 72–75), med kommissionen som ordförande. Främjar enhetlig tillämpning av DSA, tar fram riktlinjer och stödjer samordnade utredningar.

VLOP/VLOSE

Mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer som når ett mycket stort antal användare i EU och därför omfattas av särskilda skyldigheter och en mer centraliserad tillsyn av kommissionen.

Gemensam utredning (art. 81)

Utredning där flera DSC:er samarbetar i ett gränsöverskridande ärende, ofta med en ledande DSC och stöd från Europeiska nämnden.

Kommissionens särskilda befogenheter (art. 76–79)

Rätt för EU‑kommissionen att utreda, förelägga och sanktionera särskilt VLOP/VLOSE, inklusive omfattande informationskrav, inspektioner och höga böter.

Ömsesidigt bistånd (art. 80)

Mekanism där en DSC kan begära hjälp från en annan DSC för t.ex. bevisinsamling, delgivning eller expertstöd i DSA‑ärenden.

Administrativ böter enligt DSA (art. 85)

Ekonomisk sanktion som medlemsstaternas myndigheter (eller kommissionen för VLOP/VLOSE) kan besluta om vid överträdelser av DSA, med tak på normalt 6 % av årlig global omsättning (1 % för uppgiftsrelaterade överträdelser).

Periodiskt vite (art. 86)

Löpande tvångsavgift, upp till 5 % av den genomsnittliga dagliga globala omsättningen per dag försening, för att tvinga fram efterlevnad av ett beslut (t.ex. att lämna data eller genomföra en åtgärd).

Tillfälliga åtgärder (art. 87)

Provisoriska, tidsbegränsade åtgärder som kan vidtas vid brådskande behov för att förhindra allvarlig skada eller risk, i väntan på slutlig prövning.

Begränsning av åtkomst (art. 88)

Yttersta åtgärden där en medlemsstat tillfälligt kan begränsa eller blockera åtkomst till en tjänst på sitt territorium vid allvarliga och upprepade överträdelser, som sista utväg och med respekt för grundläggande rättigheter.

Rättsmedel (art. 89)

Möjligheter för både användare och leverantörer att klaga, överklaga och få beslut prövade av oberoende domstolar eller andra instanser.

Gränsöverskridande verkställighet (art. 90)

Systemet för hur medlemsstaternas myndigheter samarbetar, erkänner och verkställer varandras beslut inom EU när en tjänst verkar i flera länder.

Övergångsbestämmelser (artiklarna 93–95)

Regler som hanterar övergången från det gamla systemet till DSA, inklusive tidsfrister för anpassning av avtal, myndighetsstrukturer och pågående ärenden.

Förhållande till e‑handelsdirektivet (artiklarna 96–97)

DSA kompletterar och delvis ersätter delar av direktiv 2000/31/EG, särskilt när det gäller mellanhänders ansvar. Direktivet justeras för att anpassas till DSA.

Delegerad akt (artikel 98)

En rättsakt antagen av kommissionen som får ändra eller komplettera icke‑väsentliga delar av en EU‑förordning. Parlamentet och rådet kan invända eller återkalla delegeringen.

Genomförandeakt (artikel 99)

En rättsakt antagen av kommissionen för att fastställa praktiska detaljer och säkerställa enhetlig tillämpning av en förordning i hela EU, ofta via kommittéförfarande.

Kommittéförfarande (artikel 100)

Ett system där representanter för medlemsstaterna deltar i en kommitté som granskar och röstar om kommissionens förslag till genomförandeakter.

Tekniska och särskilda bestämmelser (artiklarna 101–112)

Regler om språk, formkrav, elektronisk kommunikation, informationsutbyte, sekretess och samordning med annan EU‑lagstiftning.

Värdtjänst (hosting service)

En förmedlingstjänst som lagrar information som tillhandahålls av och på begäran av en användare (art. 3 g DSA). Exempel: molnlagring, webbhotell.

Onlineplattform

En värdtjänst som, på begäran av en användare, lagrar och sprider information till allmänheten (art. 3 i DSA). Exempel: sociala nätverk, e‑handelsplattformar.

VLOP/VLOSE

“Very Large Online Platform/Search Engine”: tjänster med minst 45 miljoner genomsnittliga månatliga mottagare i EU, utpekade av kommissionen och underkastade särskilda skyldigheter (art. 33–43 och 44–52).

Notice‑and‑action (art. 16 DSA)

Mekanism där användare kan anmäla olagligt innehåll. En anmälan som uppfyller kraven i art. 16.2 ger tjänsteleverantören faktisk kännedom, vilket utlöser skyldighet att agera skyndsamt.

Digital Services Coordinator (DSC)

Nationell tillsynsmyndighet utsedd av varje medlemsstat för att övervaka efterlevnaden av DSA på nationell nivå, samordna med andra DSC och kommissionen, och hantera klagomål.

Systemiska risker (art. 34–35)

Risker som uppstår från hur mycket stora plattformar/sökmotorer fungerar och som kan påverka samhälle och grundläggande rättigheter i stor skala, t.ex. spridning av olagligt innehåll, påverkan på val, skydd av minderåriga.